Club Ramzathar

clubramzVi kom till Ramza klockan nio jag och Jens. Stod och kollade en stund innan vi satte oss vid ett bord med var sin öl. Jag beställde tacos. Jens hade ätit
och knaprade nötter. Programmet var det vanliga; första stand up-en vid 10 och sedan en ny varje timme. Till 01.00 då bandet började. Det var alltid nya
band och ny musik. Publiken var följdriktigt en otrolig blandning. Där var ”efter jobbet människorna” som gjort en öl efter jobbet till en helkväll; mest
folk från reklambranschen och finansvärlden. Man såg det på kavajerna som hängde på stolsryggarna och reklamarna var enkla att känna igen: smarta
brillor och de obligatoriska mapparna. Några tjejer satt med i grabbgängen.

Alla drack öl.

Men den stora gruppen på Ramzathar var de udda personligheterna. Punkarna med halvmetesfrillor, poeter och författare. Vid ett bord satt en Tolstoykopia med svart skägg och skrev i ett litet kollegieblock. Bredvid blocket och en whiskey låg en två decimeter hög bunt med papper hopsatta med en gummisnodd. Jag såg honom riva ur ett blad och mödosamt lägga det högst i bunten. I ett hörn satt en ganska känd journalist med en laptop på bordet. Jag kände igen henne från en kvällstidning. Hon såg extravagant ut i en röd sidenblus och långt svart hår. Faktiskt snyggare i verkligheten.

Standupen var inte roliga, men allvarliga. Ibland tråkiga, men ofta intressanta och någon gång hade de kultstatus. De bästa hade namn: alla kände till ”Mozart är död, begrav honom”,”Please give me some real news” och många kunde stycken ur ”Punk, funk, tunk” utantill. I kväll var det en bra kväll. Alla tre fick publiken att ropa och reagera. Första killen var nattsvart både till klädsel och tema. Den andra intellektuell och den
var politisk och jävligt förbannad på George Bush.

Kvällen rörde sig framåt och samtalsnivån var högljudd. Man snackade om allt. Och naturligtvis om standupen. Ofta gick standuptemat över i heta debatter vid borden. Det här var en het kväll. Jens och jag debatterade klimatförändringen

någon timme. Om den fanns eller om den var ett påhitt av miljölobbyn. Vi blev förbannade bägge två. Sen beställde vi var sin whiskey och coolade. Under det sista framträdandet började folk började röra sig mot scenen, man väntade på bandet.

Man väntade intresserat, för Ramzathar var känt för två saker: standupen och banden. Musiken och banden var like heterogena som publiken. Det var det som var Ramzathars själ, överraskningarna och de tvära kasten.

Klockan ett började bandet.