Odysseus – Sirenernas sång

OdysseusOdysseus irrfärder i Medelhavet förde honom till Sirenernas ö. Sirenerna var gudinnor och satt på en blomsteräng och sjöng så vackert att sjömännen lockades att förlisa sina skepp mot de rev som fanns kring ön. Odysseus fick turligt nog en varning av häxan Kirke och var beredd. Han kom på en finurlig lösning som gjorde att Odysseus själv kunde lyssna på Sirenernas sång och samtidigt undvika skeppsbrott. Han beordrade därför sjömännen att binda fast honom vid masten och sjömmänen själva beordrades att stoppa vax i öronen. Besvikna fick Sirenerna se fartyget segla förbi.

 

  1. Sirenernas Sång Odysseus 4:06

French Cheese – Alis sång

Från stand-upen Transparent spaning!

Hur smart är det?

kioskHej, har ni hört om Säpos nya spaningsmetod? Jo, den är helt nu! Det är typ FÖR terrorism! Förr så spanade man i hemlighet så att boven kunde åka dit. OK!? Det är helt ute! Nu kör man med transparent spaning. Man talar helt enkelt om för terroristen att han är misstänkt. Och eftersom terrorister är ganska korkade så är Säpo superpedagogiska så att t o m en terrorist fattar att han är MISSTÄNKT. För vad gör Säpo? Jo, de fryser tillgångarna. Då fattar t o m en helt bombad terrorist att han är misstänkt. Avslöjad! Ja, alltså inte HELT avslöjad, då skulle ju terroristen åka dit, men NÄSTAN avslöjad i alla fall.

Ursäkta! Men jag fattar inte hur säpo och regeringen och Bush och FN och EU tänker!! Bin Laden måste asgarva! De varnar ju terroristerna INNAN de har en plan. Hur smart är det. På en skala!?

Jag menar, ta en vanlig bov i Sverige. På en sån spanar man: smyger, avlyssnar, snackar med skurkens kompisar, checkar dna:t och fingeravtrycket och mönstret på däcken och stövlarna, personnumret!…Ni fattar. Det är sunt snut procedure! SEN, när man skaffat bevis så slår man till. MEN! Terroristerna varnas. PÅ VEMS SIDA står egentligen Bush? Är BUSH i själva verket terrorismens bästa vän? Och regeringen! Och Säpo, och EU och Koffee och den där nya FN-killen. Jag fattar 0.

– Knack, knack: är boven hemma?

– Ja, det är jag.

– Vi har ögonen på dig! Vet du det?

– Nej.

– Men nu vet du!

– Ja, tack så mycket, herr konstapeln.
OK, det kanske inte handlar om brott som ska begås. Utan om eventuellt begångna brott. Kanske samlar de bevis som kanske finns? Kanske nån på Guantanamo säger nåt fett efter en 5-10 år? eller 20 år? eller 30 år? Mot ett väldigt kort straff och löfte att aldrig säga något illa om USA, eller FN, eller…
Nä, nu skojar jag, det skulle aldrig ett rättssamhälle ställa upp på.

 

  1. Alis Sång French Cheese 2:26

Café Reggio – Lord of Bore

Not fire

Not ecstasy

Not far out

Boring…Boring

Boring

Bored

Bor

B

b

.

BORE

 

  1. Lord of Bore Café Reggio 3:20

Café Reggio – 2 + 2

Bubbles!!

I’m not in pain

Champagne is not in vain

I…

am what you were

You…

were what I am

 

  1. 2 + 2 Café Reggio 2:10

Tävlingen är avgjord!

Våren 2007 bjöd Engelska Parken in till Club Ramzathar, en musikalisk tävling för alla. … och vinnare är: Café Reggio med 2 + 2

 

”För det okuvliga driv som ständigt piskar låten framåt och för den slagkraftiga refrängen som genast hugger tag i en och skaffar sig ett livstidsabonnemang på en plats i skallen”  Roine Jansson, KMH

Club Ramzathar

clubramzVi kom till Ramza klockan nio jag och Jens. Stod och kollade en stund innan vi satte oss vid ett bord med var sin öl. Jag beställde tacos. Jens hade ätit
och knaprade nötter. Programmet var det vanliga; första stand up-en vid 10 och sedan en ny varje timme. Till 01.00 då bandet började. Det var alltid nya
band och ny musik. Publiken var följdriktigt en otrolig blandning. Där var ”efter jobbet människorna” som gjort en öl efter jobbet till en helkväll; mest
folk från reklambranschen och finansvärlden. Man såg det på kavajerna som hängde på stolsryggarna och reklamarna var enkla att känna igen: smarta
brillor och de obligatoriska mapparna. Några tjejer satt med i grabbgängen.

Alla drack öl.

Men den stora gruppen på Ramzathar var de udda personligheterna. Punkarna med halvmetesfrillor, poeter och författare. Vid ett bord satt en Tolstoykopia med svart skägg och skrev i ett litet kollegieblock. Bredvid blocket och en whiskey låg en två decimeter hög bunt med papper hopsatta med en gummisnodd. Jag såg honom riva ur ett blad och mödosamt lägga det högst i bunten. I ett hörn satt en ganska känd journalist med en laptop på bordet. Jag kände igen henne från en kvällstidning. Hon såg extravagant ut i en röd sidenblus och långt svart hår. Faktiskt snyggare i verkligheten.

Standupen var inte roliga, men allvarliga. Ibland tråkiga, men ofta intressanta och någon gång hade de kultstatus. De bästa hade namn: alla kände till ”Mozart är död, begrav honom”,”Please give me some real news” och många kunde stycken ur ”Punk, funk, tunk” utantill. I kväll var det en bra kväll. Alla tre fick publiken att ropa och reagera. Första killen var nattsvart både till klädsel och tema. Den andra intellektuell och den
var politisk och jävligt förbannad på George Bush.

Kvällen rörde sig framåt och samtalsnivån var högljudd. Man snackade om allt. Och naturligtvis om standupen. Ofta gick standuptemat över i heta debatter vid borden. Det här var en het kväll. Jens och jag debatterade klimatförändringen

någon timme. Om den fanns eller om den var ett påhitt av miljölobbyn. Vi blev förbannade bägge två. Sen beställde vi var sin whiskey och coolade. Under det sista framträdandet började folk började röra sig mot scenen, man väntade på bandet.

Man väntade intresserat, för Ramzathar var känt för två saker: standupen och banden. Musiken och banden var like heterogena som publiken. Det var det som var Ramzathars själ, överraskningarna och de tvära kasten.

Klockan ett började bandet.